Alltså min kurs är så himla intressant. På riktigt. Alla borde få lite mer kunskap om genusvetenskap, istället för att tänka på håriga radikalfeminister. Jag blir alldeles koko i huvudet av all information som ges ut. I takt med föreläsningarna blir känslan av att det kliar inombords bara mer och mer intensiv.

Det känns som om ju mer medveten jag blir desto mer obekväm. Men egentligen man kan ju inte vara uppe i det blå och vara omedveten även om det känns okey. För ibland kommer känslan ändå. Känslan av att ska det verkligen vara såhär? Varför säger vissa människor sådär? Nämen hur kan folk tänka så?

Det blir så tydligt hur människor värderas olika. Fastän man gång på gång blir inprintad att det inte längre är så. Hysch hysch, lilla vännen. Inte väcka den björn som sover. Det är bra som det är nu. Klaga inte. Och det bara kliar och kliar. Varför all den här rädslan och varför all den här fientligheten mot våra medmänniskor? Ja, för det är ju det vi är egentligen. Män, kvinnor, svarta och vita etc.
Först och främst människor. Alltså lika.

Vi får alla plats här i universum.
Nu ska jag väl återgår till plugget, med andra ord.
Puss på jämställdhet.