...My man lyckades i alla fall somna liggandes i fosterställning, med huvudet i mitt knä. Jag klappade på honom med jämna mellanrum och försökte värma honom så gott jag kunde.

Ca 05.15 kommer en man äntligen ut ur den andra porten. Så skönt! Han bär kostym och ser ut som om han har bråttom. Han tittar förvånat och en aning förskräckt på oss när jag försöker förklara vårt lilla problem med en sovande karl i knät. Han svarar något i stil med att han tyvärr inte kan öppna den andra porten och att vi nog får vänta tills den öppnas. Detta medan han typ springer mot grinden...

Men sen...  slutar det äntligen regna och solen tittar fram. 30 minuter senare stiger en mor och hennes väldigt trötta dotter ut ur porten. Jag frågar henne om hon kan öppna åt oss för att vi inte har nyckeln. Jag erbjuder mig att visa mitt pass och låta henne titta på när vi går in i lägenheten. Så att hon inte ska få för sig något men jag behöver inte göra varken det ena eller det andra, utan hon låser snällt upp dörren. Jaaaa...Sooovaa...


Klockan 07.00 på morgonen kom vi änligen i säng.