You and me -
Ni kan få den här låten också. Sök på texten om det känns svårt att höra.
Hörde den på ipoden idag, under snöregn och snuva.
Den ger mig lite glädje och sorg i hjärtat på samma gång.
Lite vad det känns som om vad vuxenkärlek is all about.
Sorg för att jag har svårt att se ett fungerande äktenskap. Vet inget äktenskap med kärlek. Vilket betyder i sin tur att jag inte ger mycket om mig och mina blivande kärlekar i framtiden...Sorg för att om jag får skilsmässobarn så hoppas jag att jag och fadern är vänner och bo i samma stad och faktiskt har gemensam vårdnad och del i barnens liv...
Men glädje för att det är en kille som sjunger, Dave Matthews band känns inte som sådanna som skriver smörlåtar för pengarna. Det känns för mig som om det kommer från hjärtat. Och det ger mig lite hopp. Hopp om vuxenkärlek, viljan att se världen ändå och tillsammans med varandra. Mål tillsammans som ett par och inte bara föräldrar. Mål om kärlek, hopp, resande, trust and living.
Ni ser väl vad hösten gör med mig. Det är crazy. Imorgon vill jag känna mig som en filbunke...
....Nåväl, en leende filbunke då ;)
Music
Men ändå. Funny thing, det där med feelings.
Lova är ett ord om ett löfte?
Och ibland känner jag att jag inte ens vill ha med ord att göra. Jag vill bara ta det som det kommer. Så kommer orden sedan. Bara njuta av det roliga först. Se vad som händer. Inte orden om för alltid, nu, jämt, vi. De kan vänta.
Jag antar att jag har en slags hatkärlek till ord.
Antagligen beror från person till person.
Som om den man vill ska säga det, man vill höra
är det någon annan som säger, är då det man inte vill höra.
Hm.
Lite skäggstubb-abstinens
(Unfortunately...
it's much harder to do,
when you're all on your own.)