Lördagsgrubbel.

Har ni tänkt på alla definerar lycka olika?
Men att det på något sätt att det finns genvägar. Som om att man tänker att visst är kärlek viktigt men det är alldeles för läskigt också. Så istället för att bli sårad och lämnad gång på gång så kan man byta ut den chansningen man gör när man faller för någon. (Ni vet när hjärtat bestämmer sig att våga).

Om jag istället köper böcker och filmer om den romantiska kärleken då känner jag den också. Eller äter något fantastiskt som stimulerar smaklökarna tillräcklig så klarar man sig. Då har man känt kärlek utan att lämnat ut något av sig själv. Men så känner man att något fattas. Den kärleken jag känner för min dator (<3) är inte alls detsamma som för en annan människa. Jag får ju mer tillbaka.  Men att våga. Det är det svåra.

Samma sak är det ju när det kommer till lycka. Om inte ännu mer. Lycka har man nästan glömt att det kan komma inifrån. Man har hört det någongång men fick för sig att det var en myt. Så antingen tränar jag mitt inre, mig själv att kunna känna lycka oavsett vad som händer runtomkring mig. Vilket känns mäktigt. Men hur gör man? Hur lyckas man? Meditering? Själv eller i grupp?

Så ser man den där reklamen, artikeln och andra medmänniskor prata. Kanske finns det ett lättare sätt. Ja, genom mängden kläder man äger, all mat man äter och alla tekniska coola prylar man uppdaterar sig med. Ja, alla verkar ju lyckligare då. Ja, det kan man ju se på Facebook. Men man känner det inte själv. Man tittar sig omkring och ser allt man äger och upptäcker att det är allt annat än lycka. Trots ser man folk som ler. Vad gick fel?