Honest heart

Jaha. Nu har mitt hjärta börja leka med mig igen. Alltid är jag oförberedd. Alltid tror jag att det har gått över. Som om jag klarade undan det denna gång. Eftersom jag var så glad och nöjd. Drömmer om bättre platser och har hopp om att det kommer att ske. Njuter av dagen här och alla höstens dofter som finns här hemma. De som får mig alldeles varm inombords. Njuter av mina kaffekoppar och fika stunder. Mys.

 

Men sen, såklart. Så blir min känslor huller om buller och jag vill mest bara sucka. Vill bara kura ner under mitt trygga täcke tills det går över. Positiva tankar går över till vad livet egentligen går ut på. Det slutar ju bara på ett enda sätt... Om hur allt står stilla nu. Att jag är själv. Att listan på vad jag inte kan, är längre än det jag kan. För jag ser inte. När det gäller mig själv så är jag blind. Och värre var det när jag var tillsammans med någon, då höjde jag upp den andra till skyarna och sänkte ner mig själv till botten. Konstigt.

 

Men sen går dessa stunder över. Tack och lov. Jag skakar av mig all drama jag lyckades skapa alldeles på egen hand. Skakar lätt på huvudet och tänker att jag var allt lite fånig. Nä, inget mera sådant trams. Nu ska jag bara tänka positivt och njuta av livet! In med det goda och ut med det onda... Så mår jag bra. Ler. Lever av mina fina små serier och drömmer. Umgås och trivs med vänner. Tror att jag klarar mig. Tänker att det har gått så bra så länge nu. Jag är lycklig. Och så kommer allt tillbaka igen. Så går det runt, runt och runt. Luckily, The good times are more common than the bad times, so I should probably focus on those instead.



I'm guessing this is just how life is...


Kommentarer

Åh ja, lämna gärna avtryck på detta inlägg:

Ditt fina Namn:
Remember me?

Din mail: (Syns inte för andra som läser).

Blogg?

Din Kommentar till Julia:

Trackback
RSS 2.0