Ibland blir starka saker ömtåliga. Något man har hållit kärt så länge, något som man log av. Något oerhört unikt. Men med tiden slits de ut och färgen flagnar...Man tittar på det och försöker föreställa sig det man en gång såg. Det man en gång älskade. Men som inte längre är detsamma. Denna sak finns med en som ett fint minne men ibland måste man släppa taget om det så att det inte gör ont.

Vem vet, kanske finner man en annan unik sak som värmer ens hjärta.
Vem vet, kanske hittar man denna sak efter en liten period och kan uppskatta den med andra ögon.
Kanske finns det hopp.